Titelspåret till filmen ”Coming home” fångar mig varje gång och jag kan bokstavligen börja se om filmen direkt efter att jag har sett klart den. Gillar mest naturen vid British Coloumbia, äktheten i scenerna, rollprestationerna från alla runtomkring, den sparsamma dialogen, stämningen, tempot och Sylvester Stallones inlevelse då han fortfarande strävade efter någonting genuint.

P.S. För er som tycker ”First Blood” är våldsam så dör endast en person under hela filmen.

Bästa samtalet är när min chef svarar i telefon och plötsligt befinner hon sig i samtal med ett barn. Varpå hon säger ”Jaha… nämen, OJ! Jaha! Och vad har ni gjort? Vad sa du? Har ni gjort…. en lejonmaskin?”

Jag känner mig trött. I wish people would drink less. I wish the 7-eleven coffee cup green would be more forrest green and less faded green. Jag önskar att jag var mer min egen ålder, lite mer vuxen, lite mer fokuserad, lite mer äldre, lite mer un-kid, lite mer glad. Jag har ett önskeband på min ena arm och efter att önskningarna från det har slagt in så vill jag kanske ha ovanstående önskningar.

Mina finskor går ut från förrådet och vidare genom hallen, det öppna rummet, spiraltrappan, våningen upp. Jag passerar kollegor och hela tiden hör jag hennes Modesty Blaise röst som bara vill rapportera. Drömmen i mig blir så sjukt glad av hennes röst att jag inte ens tänker på att vara ett stöd åt henne utan försöker istället att tänka rätt, men jag är så himla rädd. Ibland är jag glad att jag hann göra klart min tavla med alla rädslor. Fick frågan vem personen allting handlar om är och jag kunde inte riktigt svara.

Det är några ord som jag envisas med att stava fel på. Lite som att jag inte tycker det är viktigt.

Någonstans så vet jag precis hur jag vill att det ska vara.

Så november/december var surreal. Någonstans inträffade önskningar jag hade för cirka 10 år sen och förvånad befann jag mig på någon slags kaxig parachute trooper dimma. Jag var fördömd till en cool livskvalitetsmässig period där jag inte ens fick chansen att blinka då det hade varit en skymf mot gåvan wrapped i dyrt julklappspapper. Vi snackar dyrkan, möjligheter, self esteem boost och ett regn av socker. Som tur är måste du någonstans bestämma dig om du ska njuta av soluppgångar eller nattsvart natt. Jag tror jag valde soluppgångar – givetvis med sex månaders provanställning. Men vi får se.

Annars är det carrer flight som gäller. Heaven update, game talk, kindergarten, KB, Ikari Warriors, game reviews, movie script och comic book drömmar.

Och Majkey drar till England, det är stambyte i syrrans lägenhet och spelar BoneSaw the game.

Och medan jag vrider mitt armbandsur i metall någonstans vid Syracuse University så kommer hon balansera på vart gränsen går: Att aldrig få visa sina dog tags eller växa upp och använda sin hjärna till att skapa en bättre värld.

Rockstars 4TheSweetWin of simply accepting their destiny

Got me thinking. Det bästa med att falla i ett bottenlöst hål är att det lär vara ganska tyst och fridfullt. Efter några tusen meter har man tänkt ut en plan för hur man ska fånga väggen och stanna allt för att sen bara börja klättra upp. Och när man vet att man är på väg åt rätt håll så känns varje steg som en rush av lättnad och endorfin och varje nytt grepp är starkare än någonsin. Hoppas bara jag vågar fånga tag i ett grepp snart… för jag föll precis lite till medan jag skrev.

Den etiska tanken i mitt liv känns plötsligt otroligt efterlängtad.

2 år, stenhårt arbete – bara så det är.

That and N’s core values

Problem:

1. Hur ska jag rendevousza med mina gamla kids som snart har skolavslutning utan att universum kollapsar? Allt jag vill är att ge lite high-five och tala om för dem att aldrig växa upp…

2. Det är sommar len, how to shape that one up at the end of may…. känns lite som om min deadline gick ut i  april. Men dig som skam ger den sig.

Sweet hopes:
1. Jag har köpt jordens största black board + vitt ark. Nu ska här bemästras mitt livs konstverk. Begynnelsebokstäverna är THCR … and maybe, just maybe I will tell you all about it some day.

2. Timmon, Mayday och Nikolas – tre nyckelord i en alldeles för stor tillvaro. Men snart är vägen på plats och då finns det inget som kan hindra mig.

3. Sweet friday – discio, bubble bobble and ”a wish in your life” – kind of mood

Nu måste jag översätta en artikel. Kanske jordens tråkigaste? Men den är som ett svalt snöfall i min brinnande längtan. Just what I breed.