2009 – The year of our lord.

Så november/december var surreal. Någonstans inträffade önskningar jag hade för cirka 10 år sen och förvånad befann jag mig på någon slags kaxig parachute trooper dimma. Jag var fördömd till en cool livskvalitetsmässig period där jag inte ens fick chansen att blinka då det hade varit en skymf mot gåvan wrapped i dyrt julklappspapper. Vi snackar dyrkan, möjligheter, self esteem boost och ett regn av socker. Som tur är måste du någonstans bestämma dig om du ska njuta av soluppgångar eller nattsvart natt. Jag tror jag valde soluppgångar – givetvis med sex månaders provanställning. Men vi får se.

Annars är det carrer flight som gäller. Heaven update, game talk, kindergarten, KB, Ikari Warriors, game reviews, movie script och comic book drömmar.

Och Majkey drar till England, det är stambyte i syrrans lägenhet och spelar BoneSaw the game.

zAAz är sweet som ofiltrerad doft ifrån Amazonas. En Cutting edge-stjärna på -279 grader celsius nivå som därför kräver sin egen förkortning i kemiboken.  Stilistisk AI i en tidig prototyp. En nyans av 2012. Skottsäker rosa vävnad i offensiv motsats till FN online.

Och medan jag vrider mitt armbandsur i metall någonstans vid Syracuse University så kommer hon balansera på vart gränsen går: Att aldrig få visa sina dog tags eller växa upp och använda sin hjärna till att skapa en bättre värld.

Rockstars 4TheSweetWin of simply accepting their destiny

I’m fighting the battle of life here. Svårt att hitta känslan.  Såg precis ett klipp från He-Man’s, Dawn of Dragoon när han räddar Dragoon från att ramla i ”the bottomless hole of Trolla”.

Got me thinking. Det bästa med att falla i ett bottenlöst hål är att det lär vara ganska tyst och fridfullt. Efter några tusen meter har man tänkt ut en plan för hur man ska fånga väggen och stanna allt för att sen bara börja klättra upp. Och när man vet att man är på väg åt rätt håll så känns varje steg som en rush av lättnad och endorfin och varje nytt grepp är starkare än någonsin. Hoppas bara jag vågar fånga tag i ett grepp snart… för jag föll precis lite till medan jag skrev.

Den etiska tanken i mitt liv känns plötsligt otroligt efterlängtad.

Ingenting blir som man har tänkt. Hösten, solen och okända mp3-låtar flashar förbi. Tiden den kom och den gick och allt som spelar någon roll är böcker om kärlek, böcker om troll och böcker om monster. Önskar mig sammansatt, orealistisk tid blandat med såna där känslor av ”Shit, kan någonting ens kännas så här bra??”-känslor. Och om jag så bara fick en enda chans att viska i hennes öra så skulle jag säga ”Jag ser allt du ser – jag vet allt du vet. Just därför bryr jag mig så sjukt mycket om dig.”

miquel, it went like a lamborghini countach 400 mph straight off a cliff. FOr a while there – time stood still as majkey was flying among barley visible columbus clouds caressing his hair, just enough for him not to notice that he was going down. Then he crashed and I wouldn’t be comfortable nor true to myself if I said that he was doing ok today.

2 år, stenhårt arbete – bara så det är.

That and N’s core values

yep-yep, jobbat statligt nu i 2,5 veckor och redan hunnit falla, stiga, äga och avverka. Ibland känns det som jag är på väg härifrån innan jag ens har anlänt. Man ser bortom nästa längtan hela tiden… catch my drift?

Problem:

1. Hur ska jag rendevousza med mina gamla kids som snart har skolavslutning utan att universum kollapsar? Allt jag vill är att ge lite high-five och tala om för dem att aldrig växa upp…

2. Det är sommar len, how to shape that one up at the end of may…. känns lite som om min deadline gick ut i  april. Men dig som skam ger den sig.

Sweet hopes:
1. Jag har köpt jordens största black board + vitt ark. Nu ska här bemästras mitt livs konstverk. Begynnelsebokstäverna är THCR … and maybe, just maybe I will tell you all about it some day.

2. Timmon, Mayday och Nikolas – tre nyckelord i en alldeles för stor tillvaro. Men snart är vägen på plats och då finns det inget som kan hindra mig.

3. Sweet friday – discio, bubble bobble and ”a wish in your life” – kind of mood

Nu måste jag översätta en artikel. Kanske jordens tråkigaste? Men den är som ett svalt snöfall i min brinnande längtan. Just what I breed.

Spur of the moment. Catch of the hour. Beat of the future. Throw of time. Like of the others. Feel from the past.
Just that. Just hat. Hat of me.

I wish we hadn’t seen that ghost Johnny. Some bad things at that graveyard. Those guys will come for us Johnny. They saw us and we shouldn’t have been there. I’m scared man. I can barley hold the pen. You ran so fast Johnny. This is the final night for us. What are you doing Johnny? I’m going now Johnny. There is no more time. It will be dark soon. See the stars Johnny, see em. What are you writing Johnny?

Varför gör man så? Ser en bild av Natalia Kazmierska och bara för att man inser att hon kan skriva så börjar man fundera på vad hon kan vara för stjärntecken och hur jag ska kunna springa in i henne… feel weird… googlar hon på sig själv… kommer hon läsa det här? ”Tja, du har en så sjukt fin bild, blev hög en hel dag av att titta på den…” Händer jämt och ständigt eller?

Shit, kändes så bra att skriva i förrgår. Ett magiskt ögonblick att sitta på en offentlig plats från 19 till 21med grymma beats i öronen. Även om den här boken läses av ingen så var det jordens ögonblick igår. För en liten stund så kändes allting bra, allting rätt, fairy dust making you dance at the mushroom ring at the right  time… och där någonstans hitta en lost känsla av ro. Önskar att jag alltid kunde tänka på min bok som den är just nu.

Vi har ny PR-tjej på jobbet. Fett soft. Hon är lite känd och det känns som vi skulle kunna bli polare. haha. Fan, apro på det – önskar jag hade en msn-polare som lyssnade på samma kanal som jag. Vi får gärna bo i olika världar men att vi ändå sitter och webbar hela dagarna så att vi kan skriva gränslösa saker till varandra när musiken är rätt. Seriöst, ibland tror jag att jag kommer förvandlas till en pterosaurie (flygödla).

Enjoi liksom

Note: Conan Barberian förföljer mig… på så många udda sätt, spellicenser, avatarer, liknelser… ämnet dök upp säkert 5 gånger igår under olika omständigheter… weird.

Kan inte prata så mycket om alla mina cuts and turns annars. För många som kanske blir ledsna, för mycket som står på spel. Men jobbar som bara den på det. Lite surreal nu. Värsta grejerna som fallit på plats samtidigt som ”Scars have the strange power to remind us that our past is real”. Tänkte skriva ikväll trots att det är fredag. Förhoppningsvis får jag hela biblioteket för mig själv. Stol, bord och sjukt mycket inspiration från gatan liksom. Är egentligen så trött, men samtidigt upprymd… känns som jag har värsta daten senare ikväll. På sätt och vis känns vi så lika…

…och jag fick ett jobb. One down, two to go… *writes a note and hides it to be open later*

”I aced this…”