Ingenting blir som man har tänkt. Hösten, solen och okända mp3-låtar flashar förbi. Tiden den kom och den gick och allt som spelar någon roll är böcker om kärlek, böcker om troll och böcker om monster. Önskar mig sammansatt, orealistisk tid blandat med såna där känslor av ”Shit, kan någonting ens kännas så här bra??”-känslor. Och om jag så bara fick en enda chans att viska i hennes öra så skulle jag säga ”Jag ser allt du ser – jag vet allt du vet. Just därför bryr jag mig så sjukt mycket om dig.”
