Varför gör man så? Ser en bild av Natalia Kazmierska och bara för att man inser att hon kan skriva så börjar man fundera på vad hon kan vara för stjärntecken och hur jag ska kunna springa in i henne… feel weird… googlar hon på sig själv… kommer hon läsa det här? ”Tja, du har en så sjukt fin bild, blev hög en hel dag av att titta på den…” Händer jämt och ständigt eller?
Shit, kändes så bra att skriva i förrgår. Ett magiskt ögonblick att sitta på en offentlig plats från 19 till 21med grymma beats i öronen. Även om den här boken läses av ingen så var det jordens ögonblick igår. För en liten stund så kändes allting bra, allting rätt, fairy dust making you dance at the mushroom ring at the right time… och där någonstans hitta en lost känsla av ro. Önskar att jag alltid kunde tänka på min bok som den är just nu.
Vi har ny PR-tjej på jobbet. Fett soft. Hon är lite känd och det känns som vi skulle kunna bli polare. haha. Fan, apro på det – önskar jag hade en msn-polare som lyssnade på samma kanal som jag. Vi får gärna bo i olika världar men att vi ändå sitter och webbar hela dagarna så att vi kan skriva gränslösa saker till varandra när musiken är rätt. Seriöst, ibland tror jag att jag kommer förvandlas till en pterosaurie (flygödla).
