Reefer madness

Julen är sjukt överskattad. Sitter som en trasig cymbal vid bordet. Fuck kött. Fixar inte att se min morbror hanterar livet så jäkla perfekt och mina föräldrar också – trots att ingenting egentligen är bra. Finns inget ensammare än att sitta med den äldre generation. Dessutom börjar läget bli kusligt lonley. Fan. Alla dessa katter som firar med sina respektive. Jag övar istället på att vara fett ensam sen min roomey på sin vacation nation. I am legend liksom, fast på riktigt.

 Håller på att bli tokig. Inget socialt liksom. Bara sorg, död, hemskhet och brist på cash. Borde egentligen lägga ner allt och dra till Shanghai. Eller härda ut på något vänster, försöka fixa mindre trash, mer community, mer klädaffär och mer deltid. Stänger av mobilen och kör en helkväll med hatchet, into the wild och Paranoid Park. Lyssna på Weezer och läser om Jeans och Bhutto.

Sweet holiday bells.

Getting the chalice at the scarecrow field

Inga sms, inga söta ord, inga dofter av parfym, inget shampoo, inga rosor, ingen golvvärme i badrummet, inget varmvatten, ingen cool frisyr, inga leenden, inget tålamod, inget paraply när det regnar, ingen uppskattning, ingen hjälp,
ingen tro, inget hopp, ingen värme, inga mail, inga svar, ingen förklaring, ingen egen jacka, ingen mat, inga pengar, ingen filt, ingen tur, ingen klocka och inga fjärilar.

Men jag kan alltid spela ”Killing Dr Lucky”.

Optimus Prime

Så mycket för december… 21 magiska dagar kvar. Kanske blir det 21 dagar av ensamhet varvat med tändstickor som flyger genom luften på Lucia. Lussebullar, pepparkakor, ljus och tomtebloss… kemiska substanser, dofter från bodar och kyla,

Min rumskompis Maykey drar till Mexico den 16:e. Vet ibland inte om jag kommer fixa att bo själv. Kommer bara sitta i ett hörn med min transformers sneakers och stirra på saker tills de börjar röra sig av sig själv. Som i Fantasia.

Crash me

Sweet Indochine och sweet mp3 funktion. Två dagar kvar av kvällskursen och så en söndag då vi hänger. Känns overkligt att vi inte ska ses mer. Har aldrig sett så många intressanta människor (och framför allt chicks) på ett ställe. Värsta är att jag inte vet vem jag ska plocka upp eller om jag ens ska det.

Finns fem alternativ. Den mysiga tjejen som är museiguide, har hängt i Visby och tittar på en med klarblå ögon som bara skimrar av tekvällar, filtar och Fearless Vampire Killers dvd när det snöar ute.

American reklam chick. Hon med parachutebyxor och sneakers som jobbat som produktionsledare på något ”US company”. Asskön stil. Hon utstrålar att hon är så totalt oförberedd och spontan. Hon hade skrivit ett 6 sidor långt brev till AMS för att de ville sänka hennes A-kassa trots att hon visste att det var waste of time. ”- Kände bara att jag ville skriva av mig.” (Såna grejer måste man någonstans respektera…)

Siemens gurl. Hon som har ett dubbelnamn och klargröna Asicsskor på sig ibland. Värsta var under en föreläsning när hon hade en mörkgrön tröja till och håret låg sådär perfekt så hela hennes ansikte syntes. Hon ser ut som hon kunde vara med i en TV-serie i klass med ”Heroes”. Jag bara stirrade och Amors pilar sköts genom luften. Dessutom dricker hon alltid Waynes Coffee i en XXL mugg i början av lektionerna. Hon verkar så cool och medveten. Blir sjukt svag när jag ser henne.

80’s chick – som inte var 80-talist utan äldre, vilket gör det hela mycket intressantare. Speciellt eftersom hon trodde jag var yngre. Hon har pluggat matte på universitetsnivå, är trendig och har noll förankring i någon slags stabil tillvaro. Dessutom är hon lite udda… men hon är sjukt smart, snabb och jäkligt fin på nått sätt som får en att tänka på stjärnklara nätter eller något annat megaklyshigt. Hamnade ensam med henne i ett rum för någon övning vi skulle göra. Kändes kusligt fridfullt med henne på något sätt. Weird…

So there you go – fem alternativ. Kan bli svårt att lyckas med alla fem av olika anledningar, men vore soft om det verkligen var en som blev något. Annars så bryr jag mig inte. Försöker nog mest fly lite från vardagen.

Vill verkligen inte rätta prov om en bok som Annika Thor har skrivit.

Mockup

Workshop innebär alltför mycket Guitar Hero, snus, klistermärksbeklädda laptops, pizzabeställningar, trådlöshet, väntan på att själva programmeringen ska bli klar, ensamhet eftersom jag är den enda som sköter texterna och substantiv.

Och skimrande halvgröna drömmar.