Jag kan inte sluta kolla på ”First Blood”. Har sett två kommentatorspår och läser just nu novellen varje lunch. Lägger upp pocketen på disken när jag ska beställa mat, balanserar den på brickan och lägger den på bordet tillsammans med min jacka för att visa att det är min plats. Den lyser med sina stora svarta och röda titelboksstäver lång väg och det känns som jag äger en Ipad när jag ser den ligga där. Jag vet redan handlingen, bakgrunden, hur filmmanuset kom till, produktionen bakom, var författaren fick idéen ifrån och vad hans tankar om filmerna är. Just nu vill jag ändå läsa varje ord av originalberättelsen. Jag får rysningar när jag tänker på hur han hade hemkomna vietnamnsoldater som elever och hur de inte kunde se deras lärare som någon auktoritet eftersom han inte visste något om vad de varit med om. De hade posttraumatisk stress innan ordet ens var uppfunnet. David Morell lyssnade på deras historier och skrev en antikrigsbok vars huvudrollsinnehavare nu blivit den starkaste symbolen för just krig.
Titelspåret till filmen ”Coming home” fångar mig varje gång och jag kan bokstavligen börja se om filmen direkt efter att jag har sett klart den. Gillar mest naturen vid British Coloumbia, äktheten i scenerna, rollprestationerna från alla runtomkring, den sparsamma dialogen, stämningen, tempot och Sylvester Stallones inlevelse då han fortfarande strävade efter någonting genuint.
P.S. För er som tycker ”First Blood” är våldsam så dör endast en person under hela filmen.

Publicerat av johnnyvivs